Falköpings stad

Falköping är en tätort i Västergötland och centralort i Falköpings kommun, Västra Götalands län, belägen på Falbygden mellan platåbergen Mösseberg och Ålleberg. Namnet Falköping betyder köpingen på falan, där fala är ett gammalt ord för öppen betesmark.

Falköping och Falbygden har varit brukad av bönder sedan bondestenåldern. Kvar från forntiden finns en stor mängd gånggrifter som inslag i stadsbilden. Falköping är byggt där flera landsvägar möts, och har sedan medeltiden varit en handelsplats för främst kreatur. Stadens utsatta läge har gjort att den plundrats och bränts av danska trupper vid två tillfällen under 1500-talet.

 

Falköping var länge en av Västergötlands minsta städer, men fick en kraftig uppsving i mitten på 1800-talet när fler järnvägar drogs förbi tätorten och bildade en järnvägsknut. 



Jordbruket har alltid varit viktigt för Falköping, och i tätorten finns Falköpings Mejeri med en betydande mejeriproduktion. Falköpings stad ombildades vid kommunreformen 1862 till en stadskommun med delar av bebyggelsen i områdena närmast väster och öster därom i Falköpings västra socken/landskommun och Falköpings östra socken/landskommun. 1935 införlivades Falköpings västra socken i stadskommunen medan Falköpings östra landskommun 1952 uppgick i Vartofta landskommun. Stadskommunen utökades 1952 med Friggeråkers socken/landskommun varefter bebyggelsen bara upptog en mindre del av kommunens yta. 1971 uppgick Falköpings stad i Falköpings kommun och orten är sedan dess centralort i kommunen.

Sök mer på 
Wikipedia
                                                                 
åter till Forskning