Smula

Smula Historik:
Län: -1890 huvuddelen i Älvsborgs län, del (Bredene) i Skaraborgs län, 1891 överfört Bredene till Älvsborgs län, 1891-1973 helt i Älvsborgs län, 1974- Skaraborgs län. Tingslag: -1947 Redväg, 1948-1970 Kind och Redväg, 1971- Falköpings tingsrätt. Pastorat: Norra Åsarp. 

 

 
Kyrkbygget för Smula-Åsarp
 
Den 16 maj 1824 hölls gäll-och sockenstämma och beslutet fattades om bygget av en gemensam kyrka för Åsarp och Smula. "Gemensamt skulle man i en anständig hög samla gruset efter Smula kyrka och stolrum skulle lämnas i den nya kyrkan åt smulaborna lika med Åsarps efter lottkastning utan avseende på hemmanens natur och läge och grifteplan lämnas åt Smula avlidande på Åsarps kyrkogård och en stapel uppsättes och vidmakthålles för en mindre klocka på Smula kyrkogård till böneringning."
.........................................
Sockenmännen avstod enhälligt all rätt till de gamla oläsliga och illa vårdade gravhällarna och ville att de skulle återanvändas till dropplister och liknande i kyrkan i stället för att hämta sådana från Kinnekulle. Men Sven på Smula Stom ville inte medge att man tog den häll som hans morfar låtit förfärdiga som släktklenod.
 
 
 

SMULA KYRKA

Artikel från Ulricehamns tidning 6 juli 1957.
Artikeln hämtad från Bert Johanssons samlingar i Åsarp.

Smula socken har numera ingen egen kyrka. Den gamla medeltidskyrkan revs år 1830 och sedan detta år har smulaborna haft gemensam helgedom med Norra Åsarp, vars kyrka samtidigt ombyggdes och utvidgades. Men smulaborna vill ändå slå vakt om de minnen från den egna kyrkan som finns kvar. Kyrkoruinen har grävts ut och där hålls varje år en friluftsgudstjänst. Nu avser man också att sätta upp en klockstapel på platsen och att  från Böne återköpa en klocka som vid rivningen såldes dit. Det är de kyrkliga myndigheterna i Norra Åsarp – Smula som ligger bakom detta projekt.

Smula kyrka revs som nämnts 1830. Enligt uppgift var det dåvarande kyrkoherden i pastoratet, magister Olof Westermark, som påyrkade rivningen därför att han tyckte det var besvärligt att vintertid färdas den 4 km. långa vägen. Det kan nog också hända att kyrkan var mindre väl underhållen, så brukade i varje fall ofta vara fallet med kyrkorna i de minsta församlingarna. Hur som helst var det ganska naturligt att sockenborna gärna hade velat behålla sin kyrka, och det berättas att många av de gamla grät när den revs.

Kyrkoplatsen förföll givetvis efter templets rivning och snart minde endast en ruinkulle om var kyrkan stått, och hassel och andra buskar behärskade kyrkogården.

Kyrkoherde A.G. Ellis var intresserad av att smulaborna någon gång skulle kunna få fira gudstjänst i den egna socknen, och på hans initiativ började man från 1920 årligen hålla en friluftsgudstjänst på den gamla kyrkplatsen, och den traditionen har sedan upprätthållits. År 1942 röjdes kyrkogården upp och ruinen frilades.

Och nu skall man som sagt skaffa klockstapel.

Vi har givit en arkitekt i uppdrag att inkomma med ritningsförslag, berättar lantbrukare Eric Pettersson i Tranegården vid ett samtal med UT. Genom en bevarad teckning vet vi hur kyrkan såg ut, och där skymtar även klockstapeln. Nu vill vi gärna ha något i samma stil. Det är emellertid knappast troligt att det hinner bli någonting av i år.

Den klocka som skall återköpas från Böne . -750 kr. har överenskommits som pris  - används numera inte där. Det är en ganska liten klocka och den daterar sig från 1774 samt är tillverkad av den berömde klockgjutaren Billsten i Skara. Att storklockan i Smula hamnade i Åsarp har hr Pettersson hört talas om, men han är inte riktigt säker på dess vidare öden. Han tror i alla fall att den smälts ned och gjutits om.

Och detta bekräftas av förre kommunalordföranden Carl Gustavsson, Alm säger. – Jag minns mycket väl, när den smältes ned och göts om, säger han. Jag var skolpojk då och det var i mitten av 1890-talet. Den klockan har f.ö alltid kallats för Smulaklockan. I Åsarps kyrka hänger den fortfarande och där

 är den mellanklocka.

 

De här vackra bilderna på Smula kyrkoruin har skickats till hemsidan av Maj Sandahl ...
Tack !!!