Hornborga Kyrkoruin

På slingrande småvägar med Hornborgasjöns vattenspegel skymtande på avstånd när man Hornborga kyrkoruin.

Murarna efter det gamla templet ligger vackert inbäddade i försommarskrud vid vårt besök. En matta av blå förgätmigej möter oss, och lite längre in doftar blommande syrener i stora mängder. Fjärilar i sina olika färger flyger i virvlande dans över gräset.

Under gräsvallen vilar många generationer hornborgabor vid sin forna kyrka. Inga gravstenar anger platserna men blomsterprakten och den gamla gräsbevuxna kyrkoruinen bildar en underbar minneslund.

P.E. Lindskog berättar i sin beskrivning av Skara stift år 1816-1812: ”Hornborga kyrka, som har ett högt och spetsigt torn är liten men i någorlunda gott stånd”.

Pastoratet hade vid denna tid fyra kyrkor. Broddetorp, Hornborga, Sätuna och Bolum.

Han berättar vidare: ”I anseende till pastoratets läge och inskränkta rymd skulle kyrkorne beqvämligen kunna reduceras till en, högst 2ne.

Fråga har ock derom varit väckt för flere år tillbaka. Redan år 1764 vid tillfälle af en, utaf Broddetorps Socknemän enskildt, gjord underdånig ansökning om kollekt till deras kyrkas utvidgande och iståndsättande. Förklarade Konungen dess nådiga vilja vara, att Landshöfdingen och Konsistorium skulle genom Kontrakts-Prosten alfvarligen föreställa Pastoratets innevånare att låta beqväma sig till de fyra små kyrkornes sammanläggande på ett lägligt ställer, under hvilket vilkor, men eljest icke. Kongl. Maj:t vore benägen att hugna Församlingen med 2ne kollekter öfver hela Riket (W. Eckl. Verk sid 770).

Denna sammanbyggnad yrkades vid anställd visitation året derpå, men utan framgång, samt sedan flera gånger, tills vid en Proste-Visitation år 1786 öfverenskommelse träffades om kyrkornes sammanbyggnad i Bolums by, men hvaremot Hornborga- och Sätuna Socknemän genast, medan Visitator ännu var på stället, protesterade.

Öfverenskommelsen blev sedermera till Konungens Befallningshavandes åtgärd hänskuten, men som dervid ingen ting blifvit tillgjordt anhöll Konsistorium genom skrifvelse d. 25 juli 1804 att Konungens Befallningshavande med sin kraftiga åtgärd måtte befrämja målet till vederbörlig verkställighet. Hvad beslut i anledning deraf blivit fattadt, är obekant.”

Johan Peringskiöld, fornforskare och antikvarie vid Antikvitetskollegiet, född år 1654, död år 1720 citeras i forskningsarbetet Skara stift i ord och bild år 1949. Han anger att kyrkan till byggnadssättet var av romansk stil. (vilket också framgår av de välbevarade grundmurarna) med rakslutet kor och västtorn. Här anges också att i Statens Historiska Museum förvaras en märklig dopfunt som tillhört Hornborga kyrka. Motiv på denna är bland annat S:t Mikaels kamp med draken. Arbetet uppges vara utgånget ur stenmästare Othelricus verkstad. Denne var en stenmästare verksam på 1100-talet som utfört många konstnärliga arbeten i Skara stifts kyrkor. Enligt uppgift av G. Ewald i Västgötabygden år 1955 beseglades kyrkans öde år 1818.

Han berättar: ”Hornborga gamla kyrka låg på en höjd invid Bosgårdens trädgård. Under en stark storm i mars månad 1818 störtade den ovanligt höga spiran ned och spräckte i sitt fall valvet i långskeppet.

Kyrkan blev därefter aldrig reparerad utan fick förfalla till fullständig ruin, som så småningom blev överväxt med buskar och stora träd.

År 1821 fick socknen gemensam kyrka med Broddetorp, Bolum och Sätuna, vars gamla kyrkor därefter raserades.

Bland de hittills under utgrävningen gjorda fynden märktes många gamla mynt samt beslag från kistor m.m.

På en del murbruksdelar har man funnit spår av medeltida målningar.

Bland huggna stenornament kan nämnas ett tredelat fönsteröverstycke, som för tanken till Skara domkyrka med dess många ornament av liknande slag.” Så långt G. Ewald.

Kyrkans gamla ingångsdörr förvaras nu i Hornborga fornstuga. Assar Blomberg skriver i sin sammanfattning över Broddetorps pastorat år 1929 att denna hittades i resterna av det gamla bränneriet på Bosgården då man röjde upp där. En något ovanlig vandring för en gammal  kyrkdörr från kyrka till brännvinsbränneri.

På Skara länsmuseum förvaras ett kors vilket tillhört Hornborga socken och där sänts omkring i gårdarna att kalla  till kungsringning. (Då kungliga personer avlidit ringdes i kyrkklockorna i flera dagar. Detta ansvarade varje gård för och korset överlämnades till respektive gård då det var deras tur att ansvara för ringningen).

Vi lämnar den gamla kyrkplatsen med sin historia som vi aldrig kan få mer än fragment av, men som en gång var liv och verklighet för svunna släkten.

Det är av stor betydelse att ibland i tankevärlden försöka vandra tillbaka i tiden, det hjälper oss att få perspektiv på vårt eget liv och tiden vi lever i som en länk i det stora sammanhanget.