|
Gudhems kyrka
Den första kyrkan i
Gudhem byggdes i slutet av
1000-talet, eller i början
av 1100-talet. Vid
restaureringen 1951-52 kunde
fil. Dr. Stig Roth
fastställa den ursprungliga
kyrkans form och storlek.
Den hade ett långhus med
förträngt kor, vapenhus samt
saknade torn. Typen
överensstämmer i stort med
andra medeltidskyrkor i
trakten.
Gudhemsbygden härjades svårt
av danskarna under kriget
1563-70. I en
inventarieförteckning från
1583 meddelas, att danskarna
brände både kyrkan och många
gårdar i socknen. Nästan
alla kyrkans inventarier
togs av fienden. År 1583
fanns endast en mässbok
(=Röda boken), en
nattvardskalk med patén samt
en sprucken ringklocka kvar,
Under 1500-talets senare
decennier har sockenborna
dock börjat återuppbygga sin
kyrka, ett arbete, som torde
ha tagit en del av
1600-talet i anspråk. Av
undersökningarna vid
nyssnämnda restauration
1951-52 framgick, att det
kvarvarande murverket i
ohuggen kalksten byggdes på
med huggen sten, varigenom
kyrkan blev högre. Det nya
byggnadsmaterialet har
troligen hämtats från
klosterbyggnaden i närheten.
År 1658
uppfördes en kapellbyggnad i
vinkeln mellan långhuset och
koret i sydöst. I denna, som
var försedd med ett mindre
torn, begravdes
landshövdingen i Jönköping
Bengt Kafle (död 1636) och
hans hustru Malin Soop (död
1658). Släkten Soop ägde
gårdar i Gudhem och hade
alltså gravrätt där. En
trappa ledde från koret ner
till gravkällaren. Över
denna fanns en tornkammare,
som inreddes till sakristia
efter medgivande av biskop
Jesper Svedberg år 1703.
Även andra gravar
iordningställdes inuti
kyrkan under 1600-talet.
Kyrkans
utseende vid 1600-talets
slut framgår av Erik
Dahlbergs Suecia antiqua et
hodierna och Johan
Peringskiölds Monumenta
sueo-gothica. En
inventarieförteckning från
1688 visar, att kyrkan vid
denna tid befann sig i gott
skick. Flera dyrbara
textilier är nämnda. Inga
ringklockor är upptagna i
inventariet, men en stapel
förekommer hos Peringskiöld,
varför man vågar antaga, att
sådana fanns.
Vid
1700-talets slut fördes en
livlig propaganda för
sammanslagning av mindre
kyrkor. Ett
sockenstämmoprotokoll från
den 4/2 1776 meddelar
sålunda, att Gudhem, Tunhem
och Ugglum förenat sig om en
gemensam kyrka. Härav blev
emellertid intet, ehuru
stiftsledningen i Skara
gärna såg, att mindre
församlingar med dålig
ekonomi rev sina kyrkor. I
allmänhet gjorde sockenborna
energiskt motstånd mot alla
sådana strävanden.
I
stället gjordes en större
restaurering av Gudhems
kyrka åren 1811-15. Det
ovannämnda gravkoret, som
länge varit förfallet, togs
nu bort. Det gamla
förträngda koret i öster
revs och ersattes av en
nybyggnad, varigenom kyrkan
blev 11 alnar längre. På
östra gaveln gjordes en
ingång, varifrån en trappa
ledde upp till en läktare.
Under denna inreddes en
sakristia, som ersatte
sakristian i det raserade
gravkapellet. Altaret
placerades vid väggen mellan
sakristian och kyrkorummet.
Det i sydväst belägna
vapenhuset flyttade till
huvudingången i väster.
Hotet
om sammanslagning av
pastoratets kyrkor var ännu
inte helt borta. Frågan fick
ny aktualitet, när Tunhems
kyrka utdömdes som
gudstjänstlokal 1831. Ett
förslag till en gemensam
kyrka utarbetades på
1870-talet. Även denna gång
fick dock frågan falla.
Gudhems
kyrka restaurerades på nytt
1900. Kyrkan fick nu nytt
torn och ny sakristia.
Ingången i öster murades
igen och altaret flyttades
fram till östra vägen, där
ett korfönster togs upp. Det
plana taket ersattes med ett
nytt med ett större valv i
mitten och ett mindre vid
vardera sidan. Ny orgel
anskaffades.
Vid
restaureringen 1951-52
ändrades innertaket till
enkelt tunnvalv. Kyrkan fick
nytt altare i sandsten, ny
predikstol på norra
långväggen och nya bänkar
med dörrar. Den ståtliga
glasmålningen i koret
tillkom nu. Konstnären
Harald Lindberg har velat
knyta samman bygdens
religiösa historia med nuet
och kallat sitt verk
Drottningen och
Himlakonungen. Han
syftar på att drottning
Katarina, som 1250 gjorden
en större donation till
Gudhems nunnekloster och
senare blev begravd där.
Icke mindre än 23
gravstenar, som tidigare
legat som golv i kyrkan,
placerades nu pietetsfullt
framme i koret och i
långhusets mittgång. Flera
av dessa har stort
konsthistoriskt värde.
Platsen för den tidigare
raserade gravkällaren
markerade nu med en
kalkstensram. I samband med
restaureringen erhöll kyrkan
en betydande uppsättning av
textilier, skänkta av
kyrkliga syföreningen och
tillverkade i Agda
Österbergs ateljé i Varnhem.
Även senare har vid flera
tillfällen komplettering av
kyrkans inventarier ägt rum.
Vid en
rundvandring i kyrkan
upptäcker man i vapenhuset
ett par intressanta
runstenar. I norra väggen
infälldes 1952 en gravsten,
som tidigare legat på
kyrkogården norr om kyrkan.
Runinskriften lyder: ”Harald
gjorden denna gravvård över
S… Amen. Ave Maria, gratia
plena. Låt…”. Förekomsten av
bönen Ave Maria (Hell Dig,
Maria, full av nåd….) tyder
på kristet ursprung.
Stenmästaren Harald, som
signerat flera gravvårdar i
Västergötland, anses ha
verkat under 1100-talet,
sannolikt vid seklets mitt
eller under dess senare
hälft.
I södra
vapenhusväggen är tvenne
runstensfragmet infällda.
Det mindre fragmentet
påträffades 1935 vid
omläggning av
kyrkogårdsmuren nordöst om
kyrkan och det större i
södra kyrkomuren vid
restaureringen 1951.
Runinskriften lyder: ”Ölver
och Torgils lade stenen över
Toste, sin fader …”. En
teckning av stenen från 1668
finns ännu i behåll. Stenen
var då inmurad ”öfwer
sakrestie dörren i stället
för hwalf.”
Bland
de många gravstenarna i
koret finns fyra intressanta
porträttgravstenar från
1600-talet. Väster om
altaret ligger en häll, över
Erik Åkesson Soop och hans
hustru Kerstin Eriksdotter
(Ekeblad av Hedåker). På
stenen, som daterats till
c:a 1620, ser man Posses,
Soops, Ekeblads och
Forstenaättens vapen, vilka
representerar mannens och
hustruns fäderne och
möderne. Inskriptionen under
figurerna är huggen i
versaler och uppdelad på
tvenne fält. Mannen dog 1638
och hustrun 1619.
Sydväst
om altaret befinner sig
gravhällen över löjtnant
Peder Kristoffersson (Lilliehöök
av Gälared och Kolbäck), död
1666, och hans hustru Brita
Hansdotter Soop, död 1631,
jämte en dotter. På stenen
ser man Lilliehööks, Stores,
Soops och Kaggs vapen, vilka
representerar makarnas
möderne och fäderne.
Gravstenen bör ha tillkommit
för 1636, då mannen ingick
nytt äktenskap med Christina
Drake av Intorp.
Sydväst
om altaret ligger en
gravsten över en okänd
kvinna med troligen två
barn. Stenen är skadad och
hårt sliten. Vissa detaljer
i portalbågen liksom
kvinnans ståndkrage tyder på
1600-talets förra hälft.
Nordväst om altaret ligger
en gravhäll över ett okänt
prästpar med son och dotter.
Dräkterna och den allmänna
stilkaraktären tyder på
1600-talets mitt.
Inskriptionen är delvis på
latin. Gravhällen har under
1700-talet tagits i anspråk
av bonden Jonas Larsson från
Jäppagården i Jättene. Denne
har låtit hugga bort
inskriptionen över den
förste ägaren.
Några
äldre inventarier bör
nämnas, En pietàbild av
alabaster från senmedeltiden
såldes 1923 till Göteborgs
museum. Malmkronan över
altaret är troligen ett byte
under 30-åriga kriget. Två
tennstakar från 1770 finns
bevarade liksom ett
kungaringningskors, där
kungarnas dödsår finns
inristade från och med 1772.
Hilding Johansson |
