|
KÄLVENE KYRKA
Är högt och fritt belägen i östra delen av
socknen. Den ger redan genom sin exteriör
vid handen, att den bör räknas som en
1100-talskyrka, ehuru den fått sitt
nuvarande utseende genom viss tillbyggnad
och förändring på 1700-talet. Den är uppförd
av råsten och murbruk och består av ett
högre och bredare långhus och ett lägre men
jämförelsevis långt rakslutet kor. Man kan
utifrån se, att koret en gång – troligen på
senare hälften av 1700-talet – blivit
tillbyggt på längden.
I väster, där det höga, spetsiga röstet är
kraftigt sneddat och där kyrkan nu har en
gavel utan dörr men med ett fönster i mitten
har förr funnits ett torn, som torde
ha rasat i början av 1700-talet. Senare – på
1780-talet – byggdes i stället den nuvarande
klockstapeln på ett underlag av stenar, som
tydligen tillhört det nedrasade tornet.
Vimpeln uppsattes 1889 och har därför det
årtalet.
Kyrkans ytterväggar, som varit rappade, är
nu endast överslammade, så att stenarnas
konturer är väl synliga. På söderväggen nära
intill nuvarande vapenhuset syns delar av
den vackra, rundbågiga portalen till den
ursprungliga, nu igenmurade ingången till
kyrkan.
Innan vi går in, stannar vi ett ögonblick
utanför vapenhuset på södersidan. Det har
jämna, slätrappade väggar och är uppfört så
sent som 1929. Det ersatte då ett vapenhus
av trä, som var byggt på 1790-talet.
Ytterdörren av kraftigt furu med
järnlameller är kyrkans ursprungliga
ytterdörr. Mot vapenhusväggen står uppresta
några gamla, skadade gravstenar, varibland
en medeltida sten med korsblomma; vidare en
rund kalkstensplatta med ett hål i mitten.
Den har utgjort foten till kyrkans gamla
dopfunt. Genom hålet fick det använda
dopvattnet rinna ned i jorden under
kyrkgolvet.
Inne i vapenhuset lägger vi märke till en
s.k. straffstock, tydligen från 16- eller
1700-talet, Vi räknar, att inte mindre än
fyra brottslingars ben på en gång kunde
klämmas fast i den. Här finns dessutom en
mindre kista av trä samt insatt i en
träställning en skål av koppar, som
användes. Då kollekten ej upptages med håv.
När vi kommer in i kyrkan, befinner vi oss
under läktaren, till vilken en trappa leder
upp. Interiören, som i sin helhet blev
ommålad 1974 ger oss med sina klara färger
en liten lantkyrkas stämning av rofylld
glädje. Den gamla bården uppe vid takfrisen
framträder nu mycket tydligt, likaså två
fragment av de gamla väggmålningarna.
Koret är betydligt smalare än själva
långhuset men får ändå på norrsidan ge rum
för predikstolen. Denna är ett arbete från
1800-talets mitt och har inga särskilda
skulpturer, men ovanför hänger Andens duva
som tecken på, att Anden skall följa med
Ordet. Till höger står psalmnummertavlan.
Den är krönt med lyra och lager och är från
samma tid som predikstolen.
Framme vid altar-”ringen” betraktar vi först
det i trä snidade ganska höga krucifixet.
Själva korset som står på ett fundament på
altaret, avtecknar sig mot det med antikglas
försedda korfönstret. Arbetet är utfört på
1930-talet av träsnidare K. Johansson,
Sandhem och skänkt till kyrkan av en
förutvarande församlingsbo.
Vid foten av korset finns symbolerna för
Kärleken och Hoppet (det brinnande hjärtat
och ankaret), vilka förut tillhört det
förgyllda träkors från 1870-talet, som nu är
insatt i det nedersta av de två korfönstren
i söder. På altaret finns vidare två
silvervaser, skänkta 1951, med bilder av
kyrkan, ingraverade, samt fyra
silverljusstakar, skänkta 1954. Inne i de
gamla kyrkvärdsbänkarna på var sin sida om
altaret står tregrenade mässingsljusstakar.
Själva altaret är av sten men på sidorna
beklätt med trä. Denna träbeklädnad har på
framsidan en i sitt slag säkerligen unik
målning från 1700-talet, föreställande
Nikodemus` besök hos Jesus om natten.
Observera den tända taklampan! I stället för
antependier användes sedan 1968 ett på
Monica Bertilsons ateljé i Vara förfärdigat
altarbrun.
Till koret hör också en tämligen liten
dopfunt av trä. Förfärdigad på 1900-talet,
med dopskål av koppar; vidare en
golvljusstake av malm, som 1972 skänktes av
syföreningen. Den är tillverkad på Jonsons
Gelbgjuteri i Skara.
Golvet i koret är täckt av en matta, som är
ett alster av bygdens egen hemslöjd, vävd av
Alice Andersson, Vartofta.
Genom dörren i norra korväggen kommer vi in
i s a k r i s t i a n. Den är byggd
samtidigt med vapenhuset och har samma
jämna, välputsade murytor. Förut fanns en
sakristia av trä, byggd 1793. Ett bord till
vänster med duk, ljusstakar, silverkrucifix
samt Kristushuvud av silver bildar ett litet
sanctuarium.
Bland nattvardskärlen märker vi särskilt
kalken och patenen. Kalkens konstnärligt
förnämliga fot och stängel är från
1500-talet, likaså den fint formade patenen.
Vinkannan av nysilver är anskaffad 1903.
I skrudskåpet finner vi två mässhakar, en av
grönt siden, skänkt av syföreningen 1946,
och en av vitt ylle, skänkt av kyrkvärden
Anton Andersson 1970. Vidare alba med
cingulum samt fyra stolor, vit, röd, grön
och lila. För kollektupptagningen finns en
håv av röd sammet.
På väggen till vänster se vi en inramad
”Series Comministrorum”, en längd med namn
och årtal över de komministrar som
tjänstgjort i Kälvene.
När vi går tillbaka ner genom mittgången,
minns vi de två raderna bänkljusstakar, som
särskilt under jultiden får flankera gången.
De är skänkta av syföreningen 1973 och kan
också användas som blomsterhållare vid
vigslar och sommarfester. Vi lägger också
märke till de tre ljuskronorna, som hänger i
en rad över mittgången, en längst fram av
brons med glasprismor, en i mitten av
mässing (båda från 1900-talet, den i mitten
skänkt av kyrkoherde Ernqvist år 1911) samt
en längst ned med årtalet 1869.
Framför oss på läktaren ser vi den vackra av
pipor, bestående fasaden till det
femstämmiga orgelverket, byggt 1953 av
orgelbyggare Johansson i Liared.
Utkomna ur kyrkan fäster vi igen blicken på
klockstapel. Den har stor- och lillklocka
med elektrisk ringanordning. På lillklockan
står överst runtomkring:
”Alt det anda hafver, lofve Herran. Ps 150”
Vidare på ena sidan: ”Anno 1717 är denna
Kjelfvene klocka omgjuten och förbättrad”.
Och på andra sidan
C
” RXII S Carl XII Sveriges Konung
V Lefve.”
(R=Rex, C=CARL, S=Sveciiae, V= Vivat).
På storklockan står följande att läsa ”Med
tillhjälp af gammal Sprucken Lillklocka
Guten ny till Storklocka 1785 af Elias Fries
Thoresson, Jönköping.”
I följande vers talar klockan själv
”När kläppen på min sida slår
Strax Sions folk ett tecken får
Att uppgå till Guds gårdar.
Ack hör der Herrans helga ord
Så att din bättring varder spord
Guds nåd dig hägnar, vårdar.
Min tjänst är säga till
Att kalla Christi brud
Din plickt med andakt still
Ikläda himmelsk skrud.”
Några årtal i Kälvene kyrkas historia
År 1787 skriver kyrkoherden i Åsaka mag.
Johan Bratt i ”Beskrifning öfwer Åsaka
Pastorat”:
”H Hr Baron och ÖversteLieutnanden Kruse har
sökt öfwertala Åsaka och Kjelfvene Socknemän
att förenas om e n kyrka*) och ärbudit
plats wid Wartofta – att i stället för 2.ne
små och oansenliga bygga en wacker
och rymlig kyrka --. Men Allmogens nästan
wikskepliga kärlek för sina Förfäders kyrkor
och kyrkogårdar har öfwervunnit denne Herres
uplysta bemödande. ---
*Man finner något dylikt redan wara påtänkt
af Bisk. Svedberg, då han den 2 Oct. 1708
här visiterade. Högwördig Herr Biskopen
resolverade (heter det i sidsta § af
Visit.Prot.) att Kjelvene Sochn måste låta
sig nöja med Gudstjänst hwarannan söndag och
Hwarannan Bönedag, emedan den ligger så
hardt nära till Moderkyrkjan. Som stor och
rumrik är; torde ock i längden wara
nödigt, att kjelfvene kyrkja ödelägges.”
_______________________
Med anledning av att K. Majt. Och Cronan år
1710 anhållit om ”varjehanda försträckningar
till Riksens nödvändiga tarv” skriver
kyrkohered Helstadius i Åsaka den 15/8
1710 till domkapitlet i Skara:
”Uti den ringa och nästan nerfallna Kyrkan i
Kjelve --- finns ej mer till Kyrkans och
Klockans reparation, som sprucken är, än 11
dal.3 öre smt.—”
Helstadius uppger därför, att han ”intet kan
prestera till Riksens nödvändiga tarv”.
Kyrkan beskrives alltså 1710 som ”nästan
nerfallen”, vilket väl betyder, att tornet
börjat rasa. Biskop Svedbergs pessimistiska
förmodan vid visitationen 1708 har dock
slagit in. Mitten och senare hälften av
1700-talet torde i stället ha varit en
återupprättelsens tid för Kälvene kyrka. Och
nu är kyrkan en klenod. Må den alltfort få
förbli ett rum för gudstjänst, älskad och
vårdad.
|
